4 fourth of july och 5 juli Dagstur
4 of july
Vi firade fjarde juli genom att aka in pa Portlands Blues festival, en av de storsta i USA. Manga kanda artister upptrader, aven om vi inte kande igen ett enda namn. Jag vet inte om alla i Portland som sag mest konstiga ut var dar, men vi hapnades over att alla var sa markliga. Till slut gick vi ut fram omradet. Helt knappt. Vi forsokte att hitta en restaurang, vilket vi till slut insag var helt omojligt da alla i hela varlden verkade vilja ga ut och ata denna dag. Till slut kom jag pa att ingen amerikan sakert skulle vilja ata kinesiskt pa sjalvstandighetsdagen, sa vi akte till China town och hittade mycket riktigt en restaurang dar endast ett bord och varat var upptaget. Utsvultna at vi och hade valdigt trevligt. Sedan tog vi Light railen tillbaka till den plats dar Joyce skulle plocka upp oss. Vi missade fyrverkeriet, men det var det vart for att komma ifran alla manniskor som verkat krypa
upp ur avloppsystemet.
Lukas fjantar sig som vanligt da kameran ar framme. Han fick gratis pafyllning av Root beer. Jag drack microbrygd veteol mmmmm
Festivakomradet. Man kunde betala med konservburkar for att komma in, da allt tillagnas svaltande och fattiga (i USA?)
Tusentals markliga manniskor
De tva markligaste? :-) Kolla skylten bakom damerna :-)
Kina restaurangen. En bit bort lag en drag queen club, sa vi hade mycket underhallning i fonstret utanfor.
5 juli
Idag har det varit en lang dag. Vi akte pa en langfard med Joyce upp genom Columbia Gorge. Malet var Kah-Nee-Tah som ar ett Indianreservat dar de har varma kallor. Vi akte uppfor floden och stannade forst pa en
slags hembygdsgard dar man fick lara sig om Lewis and Clark (som Erika forst undrande och tyst spekulerande trodde var Lois Lane och Clark Kent och undrade vad de hade med Oregon att gora. For alla andra som precis som Erika inte vet vilka Lewis and Clark var, sa upptackte de hur man kunde ta sig fran ostkusten till vastkusten via landvagen. Det ar fran denna tid som historien om Pocahontas kommer, fast hon hette inte Pocahontas pa riktigt. Hon var en ung indiankvinna som foljde med herrarna Lewis och Clark genom vildmarken. Hon medlade med andra indianstammar under resans gang och vagledde dem vart det skulle ta sig fram. Hon fodde till och med ett barn under resan, vilken kvinna!
Senare akte vi till Beacon rock som ar en forstenad lavatub. Berget runtomkrink har vittrat och kvar finns bara den forstenade lavan. En gang i min ungdom gick jag faktiskt hela vagen upp till toppen!
Beacon Rock
Utefter floden sa ar det tydligen varlden basta surfing vatten! Vi stannade till och hapnades over alla som vindsurfade och hanglidersakare, eller vad det heter.
Nasta stopp var Mount Hood, ett berg dar det ar sno aret runt. Vi hoppade lite i snon! Hotellet har, Thimberline lodge, ar det stalle de anvande nar de spelade in Shining, om ni minns.
"Det som gomms i sno kommer upp i to"
Timberline Lodge, Shining huset.
Sedan akte vi upp till Kah-neeh-tah, ett indianreservat dar de har varma kallor som varmer upp vattnet i bassanger, vilken kontrast! Forst hoppa i snon, sedan bada i jattevarmt vatten i oknen! Helt underbart.
Joyce i mineralrikt, potthett vatten.
Potthet oken, riktigt Cowboylandskap, (fast det bor bara indianer har) med vildhastar springande lost overallt. Jattevackert.
Vi var inte hemma forran vid halvtolv pa natten Efter denna fantastiska biltur over flera klimatsoner och kulturer och hojdskillnader, allt pa en dag, vilket land.
Vi firade fjarde juli genom att aka in pa Portlands Blues festival, en av de storsta i USA. Manga kanda artister upptrader, aven om vi inte kande igen ett enda namn. Jag vet inte om alla i Portland som sag mest konstiga ut var dar, men vi hapnades over att alla var sa markliga. Till slut gick vi ut fram omradet. Helt knappt. Vi forsokte att hitta en restaurang, vilket vi till slut insag var helt omojligt da alla i hela varlden verkade vilja ga ut och ata denna dag. Till slut kom jag pa att ingen amerikan sakert skulle vilja ata kinesiskt pa sjalvstandighetsdagen, sa vi akte till China town och hittade mycket riktigt en restaurang dar endast ett bord och varat var upptaget. Utsvultna at vi och hade valdigt trevligt. Sedan tog vi Light railen tillbaka till den plats dar Joyce skulle plocka upp oss. Vi missade fyrverkeriet, men det var det vart for att komma ifran alla manniskor som verkat krypa
upp ur avloppsystemet.
Lukas fjantar sig som vanligt da kameran ar framme. Han fick gratis pafyllning av Root beer. Jag drack microbrygd veteol mmmmm Festivakomradet. Man kunde betala med konservburkar for att komma in, da allt tillagnas svaltande och fattiga (i USA?)Tusentals markliga manniskorDe tva markligaste? :-) Kolla skylten bakom damerna :-) Kina restaurangen. En bit bort lag en drag queen club, sa vi hade mycket underhallning i fonstret utanfor.5 juli
Idag har det varit en lang dag. Vi akte pa en langfard med Joyce upp genom Columbia Gorge. Malet var Kah-Nee-Tah som ar ett Indianreservat dar de har varma kallor. Vi akte uppfor floden och stannade forst pa en
slags hembygdsgard dar man fick lara sig om Lewis and Clark (som Erika forst undrande och tyst spekulerande trodde var Lois Lane och Clark Kent och undrade vad de hade med Oregon att gora. For alla andra som precis som Erika inte vet vilka Lewis and Clark var, sa upptackte de hur man kunde ta sig fran ostkusten till vastkusten via landvagen. Det ar fran denna tid som historien om Pocahontas kommer, fast hon hette inte Pocahontas pa riktigt. Hon var en ung indiankvinna som foljde med herrarna Lewis och Clark genom vildmarken. Hon medlade med andra indianstammar under resans gang och vagledde dem vart det skulle ta sig fram. Hon fodde till och med ett barn under resan, vilken kvinna!
Senare akte vi till Beacon rock som ar en forstenad lavatub. Berget runtomkrink har vittrat och kvar finns bara den forstenade lavan. En gang i min ungdom gick jag faktiskt hela vagen upp till toppen!
Beacon Rock
Utefter floden sa ar det tydligen varlden basta surfing vatten! Vi stannade till och hapnades over alla som vindsurfade och hanglidersakare, eller vad det heter.
Nasta stopp var Mount Hood, ett berg dar det ar sno aret runt. Vi hoppade lite i snon! Hotellet har, Thimberline lodge, ar det stalle de anvande nar de spelade in Shining, om ni minns.
"Det som gomms i sno kommer upp i to"
Timberline Lodge, Shining huset.
Sedan akte vi upp till Kah-neeh-tah, ett indianreservat dar de har varma kallor som varmer upp vattnet i bassanger, vilken kontrast! Forst hoppa i snon, sedan bada i jattevarmt vatten i oknen! Helt underbart.
Joyce i mineralrikt, potthett vatten. Potthet oken, riktigt Cowboylandskap, (fast det bor bara indianer har) med vildhastar springande lost overallt. Jattevackert.Vi var inte hemma forran vid halvtolv pa natten Efter denna fantastiska biltur over flera klimatsoner och kulturer och hojdskillnader, allt pa en dag, vilket land.
Kommentarer
Trackback
