9 juli
Idag har vi gjort av med typ tre tusen kalorier....
Vi skulle pa en halvtimmes vandring, det slutade med sex timmar i vildmarken. Vi akte bil upp till bergen for att komma till en hiker's point. Val dar borjade vi vandra med cirka 8 dl vatten var. Vi gick och vi gick och vi gick. Fantastiskt landskap, massor av vildblommor som bara vaxer har, en utsikt och stup som vanligtvis skulle fatt mig att vanda om, men nu var det ju vi kvinnor som var de starka :-)
Solen gassade, svinvarmt, typ 35 grader. Vi sag flera, endera vargbajs eller pumabajs pa stigen, Joyce sa att ja de finns overallt har, ga inte for utspritt..... Pa vagen ner sag vi en ny bajs, alldeles nylagd, eller hur man sager...
Vart mal var en begravningsplats for Indianer. De gick hit for att do. Nar de var gamla och sjuka gick de hit for att meditera och sedan do. Jag sa att det var inte konstigt om de dog da vi holl pa att do fast vi inte ens var sjuka nar vi enbart var halvvags uppfor berget. Till slut kom vi sa hogt att vi sag bade Mount st Helens, Mount Rainer, Mount Adams och Mount Hood..alla berg ar snokladda och mastodonter. Inte undra pa att detta var en plats att do pa! Det var absolut vart att vandra i tre timmar till och tre timmar tillbaka, trots att vi knappt hade ngt vatten. Jag har aldrig varit sa torstig i hela mitt liv.
Sista biten ner (utom fara for pumor och vargar, bjornar) gickLukas gick lite fore oss andra. Jag gick lite fore Freja och Joyce. Jag var som sagt saaa torstig sa nar jag antligen hittade en liten minimal back, kastade jag mig ner och fyllde min vattenflaska och sorplade snabbt i mig av iskallt gott bergsvatten, utan en tanke pa att jag skulle kunna bli sjuk. Hoppas jag inte sjuk.
Nar jag kom ner till bilen, dar Lukas skulle vara och vanta..sag jag honom ingenstans...fick nastan panik, forestallde mig honom ha gatt vilse pa berget, uppaten av allt mojligt, med vara bilnycklar. -Lukas!!!! skrek jag det hogsta jag kunde.. han kastade sig upp fran flaket pa pickuppen (det enda stallet jag inte letat pa) och dar han hade somnat (enbart min son kan somna, precis vart som helst). Stackarn, jag holl pa att skramma livet ur honom.
Mina barn ni ar helt fantastiska att dra med pa dylika strapatser..puss och kram pa er.
Freja var in i en djuraffar och kakaduorna blev helt betuttade i henne, damen i affaren sa att sa ar det med papegojor.
Vi gick upp upp upp och sen ner ner ...
Utsikten var betagande
Vi skulle pa en halvtimmes vandring, det slutade med sex timmar i vildmarken. Vi akte bil upp till bergen for att komma till en hiker's point. Val dar borjade vi vandra med cirka 8 dl vatten var. Vi gick och vi gick och vi gick. Fantastiskt landskap, massor av vildblommor som bara vaxer har, en utsikt och stup som vanligtvis skulle fatt mig att vanda om, men nu var det ju vi kvinnor som var de starka :-)
Solen gassade, svinvarmt, typ 35 grader. Vi sag flera, endera vargbajs eller pumabajs pa stigen, Joyce sa att ja de finns overallt har, ga inte for utspritt..... Pa vagen ner sag vi en ny bajs, alldeles nylagd, eller hur man sager...
Vart mal var en begravningsplats for Indianer. De gick hit for att do. Nar de var gamla och sjuka gick de hit for att meditera och sedan do. Jag sa att det var inte konstigt om de dog da vi holl pa att do fast vi inte ens var sjuka nar vi enbart var halvvags uppfor berget. Till slut kom vi sa hogt att vi sag bade Mount st Helens, Mount Rainer, Mount Adams och Mount Hood..alla berg ar snokladda och mastodonter. Inte undra pa att detta var en plats att do pa! Det var absolut vart att vandra i tre timmar till och tre timmar tillbaka, trots att vi knappt hade ngt vatten. Jag har aldrig varit sa torstig i hela mitt liv.
Sista biten ner (utom fara for pumor och vargar, bjornar) gickLukas gick lite fore oss andra. Jag gick lite fore Freja och Joyce. Jag var som sagt saaa torstig sa nar jag antligen hittade en liten minimal back, kastade jag mig ner och fyllde min vattenflaska och sorplade snabbt i mig av iskallt gott bergsvatten, utan en tanke pa att jag skulle kunna bli sjuk. Hoppas jag inte sjuk.
Nar jag kom ner till bilen, dar Lukas skulle vara och vanta..sag jag honom ingenstans...fick nastan panik, forestallde mig honom ha gatt vilse pa berget, uppaten av allt mojligt, med vara bilnycklar. -Lukas!!!! skrek jag det hogsta jag kunde.. han kastade sig upp fran flaket pa pickuppen (det enda stallet jag inte letat pa) och dar han hade somnat (enbart min son kan somna, precis vart som helst). Stackarn, jag holl pa att skramma livet ur honom.
Mina barn ni ar helt fantastiska att dra med pa dylika strapatser..puss och kram pa er.
Freja var in i en djuraffar och kakaduorna blev helt betuttade i henne, damen i affaren sa att sa ar det med papegojor.Vi gick upp upp upp och sen ner ner ... Utsikten var betagandeKommentarer
Trackback
